Karin Mamma Andersson föddes i Luleå 1962. Under senvåren 1983, när Karin var 21 år gammal, flyttade hon till Stockholm för att börja studera Skulptur på Konstfack. Men redan efter ett år insåg hon att hon skulle byta inriktning.

– Tidigt förstod jag att det var måleriet som hela tiden lockade och drog i mig, jag antar att det handlade primärt om färgen. Skulptur kändes lite för krångligt och långsamt, så jag sökte mig till Gerlesborgsskolan där jag gick två år innan jag började på Mejan (Konsthögskolan). Ganska snart började jag också arbeta extra som vakt på Statens konstmuseer. De åren på Moderna Museet, National Museum och Östasiatiska var mycket viktiga för min utveckling som konstnär.

Under samma period tittade Karin in i Svenskt Tenns butik på Strandvägen för första gången. Det blev starten på en fascination som kom att vara i decennier.

– Av någon anledning blev Svenskt Tenn ett ställe dit jag gick i hemlighet för att se det vackra livet, hämta en särskild sorts inspiration. I nästan tjugo års tid besökte jag butiken utan att någonsin köpa något. Jag hade inte råd. Men det var inte det som var grejen.

Framför allt var det Josef Frank som fångade hennes intresse, och särskilt alla hans tyger. Men även Estrid Ericson gjorde intryck med åren.

– I Josef Franks textilier finns det en djärvhet, lekfullhet och en fantastisk yrkesskicklighet. För mig är färg och mönster en av grunderna till måleri. Många målare är besatta av textil, vilket är helt naturligt. Exempel på det är bland annat Henri Matisse som samlade på Suzanibroderier. Estrid Ericsson har intresserat mig mer och mer med åren. Särskilt hennes öga för det vackra och eleganta, hennes förmåga att samla på både högt och lågt, avancerade och simpla ting. Hon var verkligen före sin tid.

Som konstnär skildrar Mamma Andersson levande interiörer, nakna landskap och scener ur vardagen i skapelser som väcker känslor, nyfikenhet och förundran. Sin allra första inredningskollektion skapade hon exklusivt för Svenskt Tenn 2021 i samband med utställningen Den Diskreta Charmen. Namnet hämtade hon från filmtiteln Borgarklassens Diskreta Charm av Luis Bunuel, 1972. Den refererar bland annat till hennes eget förhållande till den borgerliga traditionen, både på gott och på ont.

Karin Mamma Andersson representerade Sverige på Venedigbiennalen 2003 och 2018 kurerade hon en utställning på São Paulobiennalen i Brasilien. Hennes konstverk har visats på en rad gallerier och museum runt om i världen, och är bland annat del av kollektionerna på Museum of Modern Art i New York, MoCA i Los Angeles, Nationalmuseum i Olso och Moderna Museet i Stockholm.