Tallrik Fern
Bord duka dig!
Det dukade bordet. Ett sätt att bjuda in skönheten i vardagen och göra det mesta av varje måltid.
Bjud in skönheten i vardagen
Svenskt Tenns grundare Estrid Ericson, som var känd för sina vackra dukningar, hade en filosofi som utgick ifrån att måltiden i sig kunde vara hur enkel som helst, men att det alltid bör finnas något personligt över den. Att den grå vardagen behöver färg, och att vi inte ska vara rädda för att använda fina glas, textil och vackert porslin även till vardags.
I ett radioföredrag den 20 mars 1945 berättar Estrid Ericson om sina tankar kring det dukade bordet. Här beskriver hon i detalj fem dukningar, för att lyssnaren ska kunna se dem framför sig: ”Eftersom televisionen inte är färdig, kan jag inte visa några bilder av dukade bord. Men jag ska försöka beskriva några…”
I dessa tre dukningar för frukost, lunch och middag har vi tagit fasta på Estrid Ericsons dukningskonst, och låtit det vackra genomsyra varje detalj. Här beskrivs dukningarna genom film, foto och text, för att ni riktigt ska kunna känna stämningen kring bordet.
Estrid Ericson”Måltiden kan vara hur enkel som helst, men det ska vara något personligt över den. Slentrian, banalitet och osjälvständighet är lika mycket av ondo som smaklöshet. Det dagliga livet får inte bli stereotypt. Vi ska inte använda våra vackra saker, bara när vi har gäster. Den grå vardagen behöver färg!”
Frukostdukning
Till frukost samlas vi kring Jan Ruhtenbergs Matbord 251, vars runda form och avtagbara bricka bjuder in till gemenskap – att dela en måltid och samlas kring det dukade bordet.
Den rena träytan står i kontrast till brickan i rostfritt stål. Där står ett fång gula ringblommor i vas och frukostens enkla beståndsdelar bidrar till det vackra. Osten serveras på brun assiett i keramik, det rostade brödet i flätad rottingbricka, och grapefrukten i vita, enkla porslinsskålar. Varmt te i tennkanna och gröna, enkelt vikta linneservetter bidrar till den hemtrevliga atmosfären.
Runt, funktionalistiskt matbord med snurrbricka i rostfritt stål, formgivet av Jan Ruhtenberg för Svenskt Tenn 1932.
Matbord 251 i utställning på Röhsska 1932.
Stol T21 av Josef Frank är lika mycket ett konstverk som en möbel. Lätthet och elegans genomsyrar designen, och stolen är så lätt att den kan lyftas med ett finger.
Estrid Ericson”Alla åldrars och alla samhällsklassers första och sista nöjen är bordets nöjen. Vi sitter till bords mer än tusen gånger varje år av vårt liv, och så viktig för livets lycka är vår måltid, att vi ska anstränga oss, så att den blir en angenäm tilldragelse. Allt, som kan ge den poesi och behag, ska vi ta vara på.”
Skönhet i detaljerna på frukostbordet.
Servisen Minerva av Carina Seth Andersson är skapad för att kännas som en sammansättning av olika, lite udda serviser, där alla delar fyller en lika viktig funktion.
Lunchdukning
En mönstrad, röd bomullsduk smyckar bordet. Smöret serveras i en immig, brun keramikskål och det nygräddade brödet på stort träfat. Rykande varm pumpasoppa i handdrejad, blåblommig porslinsservis och rönnbärskvistar i vas. Enkelt lagda bestick och servetter på fat. Lunchen är enkel, men dukningen något alldeles extra.
En färgkavalkad på lunchbordet.
Estrid Ericson”Poängtera årstidernas växlingar. Låt dem bestämma det dagliga bordets utseende. Använd inte samma saker vinter och sommar.”
Porslinsservisen med blå blommor drejas och målas för hand i Rumänien.
I vår lunchdukning syns hantverk från olika delar av världen. Duken och servetterna i bomull blocktrycks på ett litet, familjeägt företag i Jaipur, Indien. Assietten och skålen med lock tillverkas för hand av keramikern Calle Forsberg i verkstaden i Saltsjö-Boo, träfatet som använts till brödet är ett marockanskt hantverk medan porslinsservisen med blå blommor drejas och målas för hand i Rumänien.
Inspiration till denna lunchdukning har vi hämtat från arkivet, i en bild på en dukning av Estrid Ericson från 1960-talet. Även här användes få, men dekorativa detaljer som gör dukningen varm och inbjudande. Inte minst den blocktryckta duken, glasfaten i blått och blomsterarrangemangen på bordets mitt.
Blocktryckt bomullsduk och servett Provence.
Dukning av Estrid Ericson, omkring 1960-tal.
Middagsdukning
Stora fång av färgsprakande dahlior står längst bordets mitt. Extra festliga blir färgerna mot den nymanglade linneduken i cerise och de vackert vikta, rosa servetterna. De vita faten är enkla men tillverkade i finaste porslin. De färgade glasen blir ytterligare accenter på det dukade bordet, liksom de tidlösa besticken i tenn som placerats till höger om varje kuvert.
Estrid Ericson”De levande blommorna har ändå i alla tider varit den vackraste bordsprydnaden. Man prydde bägare och kärl med blommor, man bekransade gästerna, man strödde blommor över duken, man intog sina måltider under bar himmel i trädgårdar, i lövsalar med alla naturens under för ögat.”
Födelsedagsdukning av Estrid Ericson, 1958.
En hedersplats till jubilaren.
Dahlior i överflöd på det dukade bordet.
Dukning från Svenskt Tenns historiska arkiv.
Pralin på fat av Carina Seth Andersson.
Det lilla fatet i form av en blomma är en del av servisen Minerva – idealisk för kakan, desserten eller för en klick smör till brödet.
Estrid Ericson”Färgade glas gör sig utmärkt som accenter på ett dukat bord. Ett rött starkvinsglas, ett blått vattenglas, en grön remmare. Det är tradition, att rhenvinsglaset skall vara blekt grönt. Men inte ens det gillas av finsmakare. De vill ha glaset alldeles färglöst, för att det inte ska döda rhenvinets gyllene färg.”
Glasen Idra av NasonMoretti, Murano.
