Estrid Ericson

Grundare av Svenskt Tenn

Estrid Ericson (1894 – 1981) hade just fyllt 30 när hon startade Firma Svenskt Tenn. Året var 1924, och hon hade vid denna tid utbildat sig till teckningslärare på Tekniska skolan (nuvarande Konstfack) i Stockholm. Hon hade även yrkeserfarenhet från en termin som teckningslärare i hemstaden Hjo och som anställd på inredningsbutikerna Svensk Hemslöjd och Vackrare Vardagsvara.

Estrid Ericson hade en idé och en vision om att erbjuda allmänheten moderiktig tennkonst, och genom ett arv efter sin far fick hon möjlighet att starta sin egen verksamhet. Svenskt Tenn blev snabbt ett kreativt centrum, och Estrid Ericson visade sig ha fallenhet för att fånga upp tidens unga, lovande formgivare. Under de första åren samarbetade hon med konstnärer, arkitekter och formgivare som Nils Fougstedt, Anna Petrus Lyttkens, Uno Åhrén, Björn Trägårdh och Tyra Lundgren.

År 1927 flyttade Svenskt Tenns butik från Smålandsgatan till Strandvägen 5 i Stockholm, och 1930 flyttade Estrid Ericson in i samma hus. Här väcktes hennes intresse för heminredning, och i samband med det utökades också butikens utbud till att inkludera möbler, inredning och textil.

Scenografen Estrid Ericson

I början var stilen stram och återhållsam. I en intervju 1932 sa Estrid Ericson bland annat: ”Jag håller styvt på de neutrala färgerna när det gäller heminredningen. Rummet skall verka lugnt och sansat, inget överdåd i färger bör förekomma”.

Svenskt Tenn blev känt för sina exklusiva föremål, och Estrid Ericsons förmåga att leda företaget var avgörande. Som scenograf, kreatör och arrangör av inredningar och utställningar stod hon i en klass för sig, och hennes förmåga att skapa stämningsfulla miljöer och kombinera föremål på vackra och oväntade sätt var unik.

Estrid Ericsons scenografier var lika enkla som tilltalande. Modernistiska möbler i kontrastrika färger som svart och vitt placerades i ljusa interiörer. I butiken skapade hon dukade bord och stilleben med dosor, koraller och moderna tennföremål. Hon anammade direkt den moderna formrörelsens estetik och kan sägas ha introducerat funktionalistiska möbler på den svenska marknaden.

Formgivaren Estrid Ericson

Med stor nyfikenhet och detaljerade åsikter gav Estrid Ericson ton åt de möbler som Uno Åhrén eller Björn Trägårdh formgav omkring 1930. Ibland hände det att hon vidareutvecklade alster som andra formgivit efter eget tycke. Exempelvis kunde Anna Petrus Lyttkens välkända lejonfigurer hamna på askar eller dosor efter Estrid Ericsons eget omdöme.

Samtidigt var Estrid Ericson en begåvad formgivare som ritade speglar, dosor, mönster, smycken och inredningsdetaljer. Hon hämtade inspiration från sina många resor, från historiska föremål och samtidens konstnärer. Kombinationen blev en blandning av högt och lågt, klassiskt och modernt, och Estrid Ericson blev med tiden en av huvudstadens och 1900-talets mest stilsäkra personlighet.

“Vi får aldrig glömma, att vi bör ha så stor frihet i våra hem, att vi inte behöver avstå från ett föremål bara därför att det skulle äventyra får estetiska formalism. Det är inte en viss konstruerad färgharmoni, som ger ett hem dess personliga prägel, det är alla de föremål som samlar sig under ett liv. Allt det man en gång tyckt om, och det man nu tycker om. – våra hem är aldrig fullt färdiga; under hela vår levnad bygger vi vidare på dem.”

Estrid Ericsons i “Inredningskatekesen”, 1939

Estrid Ericson och Josef Frank

”Estrid Ericson godtog allt som Josef Frank gjorde, han gjorde vad hon bad honom.”

Eva von Zweighbergk, Tidskriften Form 1967.

Tio år efter starten erbjöd Estrid Ericson arkitekten och formgivaren Josef Frank, som lämnat Österrike på grund av antisemitismen, en fristad att verka i. Från den stunden behövde hon inte någon annan konstnärlig medarbetare – han ritade möbler och mönster, medan hon hade öga för hur de bäst skulle komma till sin rätt.

Estrid Ericsons funktionalistiska syn på inredning förändrades under samarbetet med Josef Frank. Med honom kom tankar om bekvämlighet, mönster- och färgrikedom, och tillsammans förvandlade de två den nakna och nyktert sakliga funkisen till något mjukt och hemtrevligt. Filosofin gick ut på att blanda dyrare och billigare föremål som inte nödvändigtvis behövde passa ihop. Människan stod i fokus, och huvudsaken var att hemmet blev bekvämt och trivsamt. Hemmet skulle heller inte vara färdigt och statiskt. Istället skulle innehavaren samla på sig föremål, möbler och inredningsdetaljer allteftersom. Minnen från resor eller andra kulturen blandades som historiska tillskott i den moderna interiören, och hemmet skulle på så sätt bli en spegling av en personlighet.

Arvet efter Estrid Ericson

”Jag startade Svenskt Tenn världsfrämmande och ganska opraktisk. Litande på den goda smakens ovissa framtid.”

Mod var en egenskap som präglade Estrid Ericson genom hela livet. Hon startade sitt företag ur passion och höll fast vid sina ideal genom samhällsomvälvningar och världskrig. Estrid Ericson höll i den dagliga driften av Svenskt Tenn ända till 1975, då hon vid 81 år ålder, sålde företaget till Kjell och Märta Beijers stiftelse. Även efter detta fortsatte hon som konstnärlig ledare under flera år. Estrid Ericson gick bort 1981, men hennes livsgärning lever vidare, och fortsätter än idag att växa, inspirera och förundra.