Den österrikiske arkitekten och formgivaren Josef Franks mänskliga modernism i kombination med grundaren Estrid Ericsons konstnärlighet utgör fundamentet för Svenskt Tenns inredningsfilosofi idag. Tillsammans skapade de en högst personlig stil som var färgglad och mönstrad, inkluderade både högt och lågt och gjorde oförskräckta lån från allehanda kulturer och tidsepoker. Filosofin var och är inte en exakt vetenskap, utan snarare ett förhållningssätt, med målet att skapa miljöer som är hemtrevliga, personliga och funktionella.

I artikeln satte han för första gången ord på de tankar som han förknippats med sedan 1920-talets början, och beskrev flera aspekter han anser vara viktiga i en inredning. I den andra artikeln, publicerad i Form 1958, vidareutvecklade Josef Frank inredningsfilosofin och kallade den för Accidentism, eller “Tillfälligheternas Filosofi”.

Rum och Inredning

I “Rum och Inredning” belyste Josef Frank tankarna kring funktion och form och vikten av att sätta människans välbefinnande i fokus. Att möbler skulle vara formade efter människan och möbleringar flexibla och anpassade efter behov – att ingen boning är statiskt, utan lever och förändras i takt med den boende.

I texten formulerade Josef Frank även begreppet “Rummets Klarhet” och menade med det att rummet tydligt skulle kunna läsas av för att verka behagligt. Exempelvis att möbler skulle stå på så pass höga ben att man tydligt kunde urskilja mötet mellan golv och vägg. Vidare förespråkade han vita väggar, då det gav handlingsfrihet att tillföra mönster och färger i form av tyger och mattor. Mönstrade ytor var viktiga i ett rum, menade han, då de “förstör geometrisk hårdhet och kyla samt uppfyller rummet.”

Accidentism

När Josef Frank 1958 återigen skrev i tidningen Form, namngav han för första gången den filosofi som vuxit fram sedan tiden i Wien, och kallade den för ”Accidentism” eller ”Tillfälligheternas filosofi”. Här betonade han att vi bör gestalta vår omgivning som om den hade uppstått av en tillfällighet, då det skapar trivsel och behagliga miljöer. Grunden i filosofin var att allt kunde stå lite hur som helst, bara det var vackert och ägaren hade ett personligt förhållande till föremålen.

Estrid Ericsons Inredningskatekes

På många sätt anammade Estrid Ericson Josef Franks inredningsfilosofi och med åren gjorde hon den till sin egen. År 1939 formulerade hon sina tankar i en egen Inredningskatekes, där hon skrev om allt ifrån rum och väggfärg och till valet av möbler och kombinationen av föremål. Här förespråkade hon bland annat vita väggar, mönstrade textilier, flexibla möbleringar och ändamålsenliga möbler, allt det som också Josef Frank gett uttryck åt, samtidigt som hon gav tankarna en egen personlig prägel.

Estrid Ericsons Inredningskatekes sammanfattad i 10 punkter.

• Vitt är den bästa väggfärgen. Den gör att rummet känns större, och ger oss full frihet att addera färgstarka föremål och textilier. Det är textilierna som bestämmer färgerna i ett rum.
• En bostad ska möbleras sparsamt, då vi behöver fri golvyta att röra oss på. Möblerna i en inredning bör fylla en funktion utefter ett behov.
• Det moderna hemmet är en blandning av dyrare och billigare föremål, som inte behöver passa ihop eller passa i en stram estetik.
• Möblerna ska vara lätta och flyttbara. Stora och tunga möbler bör undvikas.
• Alla matsalsstolar behöver inte vara lika, och vilstolar, eller fåtöljer, ska ha olika form för olika användningsområden.
• Man får gärna använda olika träslag i samma rum. För att kunna njuta av träets skönhet, måste det få behålla sin naturliga färg.
• Den bästa belysningen kommer från golvlampor som är flyttbara, rörliga och som gör att man kan rikta ljuset efter behov.
• Tyger behöver, i motsats till möblerna, inte räcka en livstid. De kan bytas ut, och därför kan man välja dem med större frihet.
• Olika tyger, olika mönster och olika färger får gärna blandas. Om det är för koordinerat blir det stelt.
• Man samlar föremål under ett helt liv och de skapar en personlig prägel i ett hem. Våra hem är aldrig fullt färdiga; under hela vår levnad bygger vi vidare på dem.